lördag 1 mars 2008

En episk resa i isklättringens tecken, 17-24 Februari

Ca. fyra män gav sig av för drygt en vecka sen mot landet i hacka ner de av värmen redan hårt ansatta isarna i Rjukan ochväster för att Hemsedal. Jag själv, Calle Spång, Christofer Urby och Henrik Nilsson; fyra UKK:are gjorde en road-trip för att få chansen att uppleva lite isklättring innan växthuseffekten vinner kampen fullständigt, och sanna mina ord det fick vi. Att under en vecka få känna på solid kärnis, på sin höjd frusen snö, skabbig dubbel is och stenhård granit har givit mig en upplevelse som jag inte klarar av att kalla för en semester. Ordet i sig ger sken av att detta är något jag tog mig för för att komma ifrån vardags rutinen lite grann. Detta är inte sanningen. Även om jag naturligtvis har en vardagslunk och jag är väldigt tacksam att jag kom ifrån den så har det varit en långt mycket känslomässigt kraftigare resa mentalt för att vara en bisak i livet som tar fokus från allt annat, en resa som denna är allt.

Vi spenderade tre dagar i Rujkan där vi började med att klättra "Svaddefossen", en otroligt blöt upplevelse, de flesta har nog upplevt kallduschar som varit torrare än denna. En sjuk Calle som strategiskt lämnat skaljackan i Uppsala gav turen en extra dimension och för säkerhets skull lät vi honnom ta första repan. Vi lyckades även klämma in en M7 som Calle och Christofer domminerade på. Calles on-sight var en fröjd för ögat. Jag var tacksam att jag i mycket oren stil krälade mig upp.

Med en kraftig reservation för stavningen, jag lyckas aldrig hålla reda på alla dessa fossar, "Hyndalsfossen" en knappt tre replängder lång tur ett par timmars vandring upp på fjället med lite piskande snö i ansiktet och dålig sikt måste nog vara den mest utmärkande i min bok. Att stå en replängd upp med fötterna något insparkade i isen hängandes i skruvarna snacka lite skit med det andra replaget och titta ner på Henriks glamorösa och stilrena klättring måste vara en av dessa stunder som jag kommer bära med mig. Jag lämnade Norge med en känsla att livet kanske har en mening och en sliten kropp som bara kan komma av hård klättring och hårt supande. Klättring är verkligen allt.

Morgan Eriksson

Inga kommentarer: