Grönland

Under fyra veckors tid i sommras lyckade eder ödmjuke tjänare och kassör slita sig från sina kulramar, fakturor, debitar och kreditar för att dra till Grönland och klättra. Med på resan var även exil UKKaren Martin Johansson samt de perifera utbölingarna Mattias Sellden och Calle Martins (skåningar, västeråsare och annat pack). Siktet var inställt på Tasermiutfjorden, nära öns sydspets med det fantasieggande namnet Kap Farväl.

Solen gassade och myggorna surrade mest hela tiden, vilket beredde vägen för mer klättring än jag vågat hoppas på. En av de första dagarna på plats gav jag och Martin oss iväg ”bara för att kolla på de första reporna” på en potentiell nytur. Vi hade inte funderat igenom packningen så rasande mycket, varför den nästan alltid lika välorganiserade Martin hade fått med sig bla två rullar toapapper. Detta kan förefalla en smula överdrivet för några timmars klättring, men innan turen var över var jag dock mycket tacksam över denna planeringsmiss. Dasspappret kom dock inte att användas till riktigt det som det brukar. Det hela fick som ni anar en annan vändning än vad som var planerat. Vi klättrade på, repa efter repa med stigande kvalité, och plötsligt började det bli mörkt. Vi hade precis passerat en stor fin hylla, men jag tycket mig kunna ana en till bra hylla ytterligare en replängd upp. Jag ville utnyttja det sista dagsljuset till fullo och övertalade Martin att fortsätta en bit till. Hyllan vi kom upp till var egentligen väldigt bra, den kunde dock vara något större; precis en lårlängd djup, och två pojkstussar bred. Martin snarkade snart som om han hade legat hemma i sin säng. Jag nickade till ibland men mest satt jag och dinglade med bena och tittade ut på de mörka konturerna av de brutalaste berg jag sett.
Det var två ganska slita gossar som startade nästa morgon. Några replängder till var det kvar till toppen och sen bar det utför via firningar, scrambling och snöpulsning. Resan fortsatte i samma tecken och det blev fler fina turer gjorda, men det får vi ta en annan gång.
/Henrik

BBC-Bärsta Boulder challange - 26 april 2009

Solen sken från en klarblå himmel medan bil efter bil rullade upp längs grusvägen och parkerade där de fick plats bredvid hagar och träd. Tillslut hade ett femtiotal personer hittat fram, alla fick var sin förare och tipsades om var det var lämpligt att börja. Vid tävlingens början fanns runt 47 problem i området, spridda på ett par olika block i 3 sektorer. Vinnaren skulle koras genom att räkna samman antalet problem man klarat av under dagen. Problemets grad hade ingen betydelse för antalet poäng. Alltså kunde en entusiastisk nybörjare ha lika stor chans att vinna som en luttrad klättrare. Extra poäng delades dock ut till nyturer. Om nyturen dessutom ansågs vara fin och välrensad av andra deltagare så fick man en extra poäng. De flesta begav sig på uppmaning av tävlingsledningen till sektor två för att värma up. Sektor två består till största delen av en bit urberg som sticker upp ur marken, men även några block. Sektor 2 innehåller också det orepeterade problemet Klassklyftan 7a+ som gjorts av tävlingsledare Anders Tävråna, som nog kan anses vara det hårdaste problemet i området. En lång jamspricka som börjar i tak och sedan övergår till lodrätt vägg innan man kan ta sig upp till toppen på blocket.
Som vanligt när det är en tävling i Uppsala-anda så är det inte direkt tävlingsmomentet som hägrar. Det är mer en anledning att samla folk på en och samma plats för att klättra en dag.

Så även denna gång kunde man beskåda ett antal mer eller mindre terränggående barnvagnar släpas runt mellan blocket i skogen. Glada rop och ivrigt påhejande hördes från varje block och klippvägg.
När så de fyra tävlingstimmarna avslutats var det dags att se vem som faktiskt klättrat flest problem under dagen. Ärlighet vara ju längst som ordspråket lyder, därför var tävlingsdeltagarna själva ansvariga för att hålla koll på hur många problem de klättrat. Tävlingsledare Anders kunde till slut konstatera att ett par nyturer gjorts under dagen och att alla verkade nöjda med arrangemanget. Dock kunde inte det prestigefyllda BBC Jam-awards priset delas ut då ingen under dagen repeterat Klassklyftan 7a+. Fjällskogs var snälla nog att sponsra med priser som lottades ut till deltagarna.

Den kompleterade föraren över området ligger nu utlagd på nätet på sverigeforaren.se.
Tävlingsledningen tackades för arrangemanget och tävlingsdeltagarna tackades för att de kommit dit. Efter prisutdelningen valde några att åka hem och fortsätta sin helg medan andra återigen spred ut sig i skogen för att attackera blocken med blod, svett och gummisulor.

Resultat:
1. Thomas Torsne 24 problem
2. Jonas Franzén 23 problem
3. Magnus Crona 23 problem

Vid tangenterna

Bengt Luthman